Ramsvikslandet – Klippornas Rike

Ramsvikslandets naturreservat kallas ibland Klippornas Rike, vilket är enkelt att förstå. Den röda bohusgraniten blandas här med andra, yngre bergarter. På norra delen av Ramsvik, på Öberg, kan du uppleva ett fantastiskt landskap med de vackert röda och släta granitklipporna.

Det finns rikligt med spännande spår av inlandsisen i form av rundhällar, jättegrytor, isräfflor och skärtråg. Bäst ser du spåren på kuststräckan väster om Sote Huvud, strax söder om pittoreska Fykan, samt ute på Ramsviks nordvästra ände, Öberg Tånge, där enorma rosa granitmassiv tydligt slipats av inlandsisens förflyttning. Även på Tryggö, i södra änden av Ramsvikslandet, är granitformationerna imponerande. Missa inte heller det mäktiga gravröset Kung Tryggves grav på Tryggö, där vikingakungen Tryggve ligger begravd. Överallt påminns du också om stenhuggeriepoken i Bohuslän från slutet av 1800-talet och cirka 50 år framåt.

Om du är växtintresserad, ska du ta dig till de öppna vindpinade strandängarna vid lättillgängliga Haby bukt. Där finns en mångfald av små växter som trivs på den magra skalbanksjorden.

Bland ornitologer är Ramsvikslandet väl känt och här finns även en ringmärkningsstation. Förutom havsfågel som skådas från öns västra kust finner du även många vadare i Långetången på Haby. Göken är vanlig på Ramsvik – lätt att höra, men svår att upptäcka.

På Ramsvikslandet hittar du inte bara vacker natur. Här finns också många speciella och spännande sevärdheter. Som grottor, spår från inlandsisen, ovanliga blommor eller en stenstuga från 1700-talet.

Ramsvikslandet var från början en halvö, men blev en ö när Sotekanalen sprängdes och grävdes fram på 1930-talet. Kanalen gjorde att sjömännen slapp de farliga vattnen och hårda vindarna utanför ön. Istället kunde de färdas lugnt innanför.

Öns mäktigaste utsiktsplats 58 meter över havet.

På Tryggös topp ligger ett flera tusen år gammalt stenröse från bronsåldern. Enligt sägnen vilar här den mäktiga vikingakungen Tryggve. Han var sonson till Harald Hårfager och härskade över riket Viken, det som idag är Bohuslän och en bit av södra Norge. Kung Tryggve for till både Irland och Skottland på sina vikingatåg. 

Förutom det mäktiga bronsåldersröset finns det också en grotta att upptäcka. Den ligger ungefär 250 meter från bronsåldersröset. Grottan har tre öppningar och är så stor att flera familjer får plats i den samtidigt.

Gör en kort avstickare från den vita leden och du hittar hela 44 jättegrytor. De skapades av inlandsisen när strömmande smältvatten fick en sten att under lång tid rotera och gröpa ur berget. Namnet jättegryta kommer från folktron. Förr i tiden förklarade man många formationer i berget med att det var jättars verk. Och självklart behövde även jättar något att laga mat i.

Bege dig längst norrut till Tångevik så ser du Väderöarna i norr.

Hit går ingen stig eller led men avstickaren är värd den extra ansträngningen. Här väntar röda, släta granithällar i runda former.

En gång in i berget som sägs ha huggits ut under andra världskriget. Gången tar slut ungefär sex meter in i berget och det är gott om plats – för den som vågar sig in…

Femtio meter från Bordet i Tångevik ligger en märklig sten. Den är fint huggen och bågformad, en så kallad kroksten som är ämnad för en sluss. Men varför har stenhuggaren lämnat den här bland övrig skrotsten? Det förblir en gåta.

En svårslagen vy med strandängarna, havets horisont och det ensamma lilla huset. Här finns Grosshamns fältstation, en ringmärkningsstation för fåglar. Det är ingen slump. På strandängarna och i de grunda vikarna rastar och häckar många vadarfåglar, och ibland för hårda västanvindar med sig havsfåglar som stormfågel och havssula.

En plats som finns med i varenda fotobok över Bohusläns vackra kust. Men det som är bildskönt nu var rå verklighet förr. I Bohusläns magra och bergiga landskap fick man odla på alla små plättar man kunde hitta och även bönder fick fiska för att få mat. Ängen vid Fykan är en gammal slåtteräng. Där betade inga djur – de fick hålla till godo med grästuvor och busksnår – höet slogs och sparades till vinterfoder. Ängar som aldrig betas, gödslas, sås eller besprutas – men som slås varje sommar – är ovanliga idag. Här på Ramsvikslandet fortsätter man att bevara slåtterängen vid Fykan, vilket gör att många hotade växtarter kan leva här.

En mycket liten stenstuga från 1700-talet. Här bodde änkan Carolena Andreasdotter, ”Mor Lena”, med sina två söner. Siste bofaste var Johan Alfred ”Paschan”som försörjde sig på att berätta skrönor och bodde i stugan fram till 1923. Bästa sättet att ta sig till stugan är med båt.

De syns lite överallt men framför allt på västsidan mellan Sote huvud och Fykan. Här har isen slipat klipporna runda och släta. Ibland har fastfruset grus i isen gjort långa streck i hällarna, så kallade isräfflor, och här och var finns skärtråg, halvmåneformade skålar i berget.

På Ramsvikslandet växer många ovanliga blommor. Strandängarna vid Haby bukt är en av flera fina utgångspunkter för den som vill spana. För botaniker lockar ön med ovanligt många gentianaväxter, olika slags orkidéer, akut hotade och sällsynta arter. Har du riktig tur kan du få se blingon, en sällsynt korsning mellan blåbär och lingon som hittats här.

Kom på våren och du får se stora fält av gullvivor vid Soteskogsmyren. Kom bara ihåg att gullvivan är fridlyst.

Här kan du läsa mer om Ramsvikslandets naturreservat på Länsstyrelsen.

På Ramsvik Stugby & Camping finns boende i mysiga stugor och på camping när du vill vandra på Ramsvikslandet. Vandringslederna startar mindre än 100 meter från Ramsviks reception, där du kan hämta vandringskartor och broschyrer om vandring på Ramsvik. I Ramsviks restaurang kan du köpa med dig ett lunchpaket att ta med dig på vandringen.